Ständigt denna Anna Charlotta Gunnarsson. Knappt hade jag orerat färdigt angående självskadebeteende, så såg jag ett klipp med henne från TV4s Nyhetsmorgon där hon bland annat hade en idé angående könsskatt. Tanken var att det skulle drabba företag som inte har en jämställd fördelning i styrelserummen och om inte lönerna är jämställda.
Då kommer ju då tanken på kvotering som ett brev på posten. Ett ord som är som ett rött skynke för vissa.
Jag minns när jag hörde Arne Hegerfors i P3 Chirsters moraltest få frågan om en välmeriterad man och en mindre meriterad kvinna konkurrerar om ett jobb i ett starkt mansdominerat yrke, är det orättvist mot den välmeriterade mannen att ge kvinnan jobbet?
Han jämför det med den branchen som han själv jobbat inom, sportjournalistiken, och menar att det är viktigt att plocka in kvinnor före män. För om det inte kommer in kvinnor i starkt mansdominerade yrken, och givetvis tvärt om, så kan det i sin tur inte inspirera kommande generationer.
Och där i ligger mina tankar på kvotering. Jag tror att kvotering i grunden är något som måste till för att uppnå ett mer jämställt samhälle. Men det måste ske med förnuft. Jag tror inte att man uppnår bäst resultat genom att i ett enda slag gå ut och säga att så här ska det vara. Dels för att jag är inte övertygad om att det i alla branscher finns tillräckligt med begåvade kvinnor, eller män, för att på ett bra sätt fylla platserna. Det i sin tur skulle leda till att de som är tolalmotståndare till kvotering får vatten på sin kvarn och blir än mer högljudda.
Men om man tar in kvinnor i de branscher som är starkt mansdominerade, och jag tror verkligen att det finns sådana som är kapabla att göra jobbet, och på så sätt visar att det funkar och att det till och med kan ha positiva effekter så tror jag att det kommer gå snabbare och snabbare.
Då får yngre tjejer upp ögonen för att den branschen kan man ju också söka sig till, det är bara att se inom sportjournalistiken där det numer kommer fram fler och fler begåvade och intresserade kvinnor. Och de är inte bara där för att det ska vara så, de är där för att de kan yrket minst lika bra som sina manliga kollegor. Det skulle, tror jag, öka intresset för yngre generationer och på så sätt öka hastigheten mot ett mer jämställt samhälle.
Om man å andra sidan tvingar alla till att ha 50/50 kvinnor/män i styrelser så tror jag det inte kommer öka intresset lika snabbt. Det blir inte den där känslan av: hon som är där är så bra, jag ska bli lika dan eller bättre. Jag tror att det blir mer en känsla av att det var ju bra att den frågan är löst men jag vill hellre bli något annat. Jag tror helt enkelt att inspirationsfaktorn blir mycket, mycket mindre.
Men det skulle ju kanske kunna vägas upp av att de manliga kollegorna som sitter i styrelserummen inser fördelen med att ha kvinnor där också och att de mer aktivt börjar propagera för att få fram tjejer från de yngre generationerna som kan ta vid och bygga vidare. Och en könsskatt likt den som togs upp i TV4s Nyhetsmorgon kan ju också vara ett sådant incitament att få igång återväxten.
Det kan ju vara så att en snabb totalomvändning är en lösning på jämställdhetsproblemet, men jag personligen tror att en lite långsammare inkvotering är en bättre lösning i det långa loppet.
Sen har ju sportjournalistiken och andra medieyrken den stora fördelen med att det når ut så ofantligt mycket mer än ett arbete i ett styrelserum. Men det är ju en helt annan fråga.

Annonser