Idag var melodikrysset försenat en halvtimme på grund av sport. Jag kom på det ungefär tio minuter innan det egentligen skulle börjat. Anders Eldeman sa det förra veckan. Minst tre gånger. Men jag är så inställd på att det är dags klockan tre minuter över tio.
Men idag så valde jag att gå till affären istället. Medveten om att detta skulle medföra att jag skulle missa det helt eller delvis.
Detta händer väldigt sällan, men när det händer finns det att lyssna på i efterhand. Vilket jag tycker känns fel på något vis. Det finns få saker som jag missar så sällan som melodikrysset. Det toppas av jobbet typ.
Så när jag gick där i affären så insåg jag att det precis skulle börja, jag var i stort sett färdig så jag drog igång melodikrysset i telefonen och löste det och handlade färdigt samtidigt. Vem sa att män inte kan göra två saker samtidigt? 😉
När jag gick hem så började jag fundera på det där med melodikrysset. Varför gillar jag det så mycket? Är det för att det är en småputtrig start på lördagen eller bara för att det har blivit en vana sen jag jobbade nästan varje lördag och vi var några stycken som löste det ihop? Eller är det hans torra, akademiska humor? Säkert en kombination av allt det där. Och så lite nörderi givetvis.
Men så slog det mig att melodikrysset går tillbaka längre än så för mig. Jag minns när jag var liten, då hade vi alltid lokalradion igång hemma. Nästintill dygnet runt. På lördagarna var det Ring så spelar vi.
På den tiden spenderade jag vissa lov och helger hos min mormor och vissa hos farmor. Morfar dog när jag var fem eller sex år gammal och farfar dog innan jag föddes.
Men jag minns hur varje lördag när jag var hos mormor så löste hon melodikrysset. Eller försökte. Jag har fått för mig att det var mer klassiskt då, men det fanns ju inte så mycket hjälp att få för min mormor. Inte som jag som skickar in krysset varje vecka, det spelar ingen roll hur mycket jag än måste googla för att få ihop det. Krysset ska in. Det är väl någon form av poetisk rättvisa att jag aldrig heller vinner.
Men mormor skickade aldrig in vad jag vet. Hon satt där i det lilla huset som låg på en innergård. Man hörde biltrafiken från gatan men den var dämpad. Det var som ett hus som ligger lite avsides på landet ända tills man gick ut genom porten och befann sig mitt i centrum av Åhus. Två rum och kök. Med enkelglasfönster, på vintern satte vi i en extra ruta för att isolera bättre. Jag kan fortfarande höra klockan ticka på väggen och melodikryssets signatur. Båda finns kvar än. Alla tre till och med. Fast klockan sitter i ett annat hus nu, fortfarande hos mormor, och rösten i programmet har bytts ut. Men jag tror nog att mormor lyssnar än.
Jag har sett röster på nätet som tycker det har blivit för lätt. Visst det är lite trist när man kan lösa det på snabbreprisen. Men melodikrysset är så mycket mer än något som ska utmana och vara svårt.
Det är en del av mina barndomsminnen.

Annonser