Etiketter

,

En av de podcastar jag lyssnar på är Still Untitled the Adam Savage Project. Det är i stort sett en podcast om och med Adam Savage från Mythbusters. Det är i korthet tre män som sitter och pratar om sådant som de gillar och funderar över. Allt från barnuppfostran till hur man går till väga för att tillverka en oxpiska ála Indiana Jones och i stort sett allt där emellan. Formatet är ganska löst och enkelt och det är ungefär 20-25 minuter per avsnitt. Vilket gör det idealiskt för mig på jobbet eftersom de flesta andra poddar jag lyssnar på ligger runt timmen och det ofta blir en halvtimme eller så över innan lunchen eller hemgång då jag inte vill börja lyssna på något längre som jag vet att jag kommer få avbryta.
Så jag gillar SUASP. Jag gillar Mythbusters och då var inte steget speciellt långt. Och det är fascinerande att få titta in lite bakom fasaden på personer som jag tycke verkar roliga och smarta. Speciellt när de får prata om sådant som verkligen engagerar dem. Om det så är vilka tvserier de gillar till hur man gör sin egen vakuumformningsmaskin. Och Adam Savage har en energi som gör att han kan få telefonkatalogen att verka intressant läsning.
Så häromdagen lyssnade jag på avsnittet om Work ethic. Arbetsmoral.
Jag själv har fått det påpekat att jag har en sjukligt hög arbetsmoral. Det är inte mycket som stoppar mig från att gå till jobbet. Så länge jag inte kan anse mig vara smittobärare av en hemsk sjukdom eller har feber så går jag dit så länge jag kan stå på benen. Även den där feberdelen kan vara lite svävande och det har hänt att jag har proppat mig full med Ipren och jobbat ändå. Dumt givetvis. Är man sjuk ska man vara hemma. Det tjänar alla på i längden. Och nu har jag den lyxen att jag kan vara hemma ett par dagar från jobbet utan att min ekonomi går under.
Ett annat lysande expemel kom den här veckan. Vi har från och med detta året börjat med fyradagarsvecka. Vi är lediga varje fredag mot att vi får minus åtta timmar på ett konto. I korthet betyder det att vi får ut vår lön som vanligt men måste jobba igen timmarna senare. Betalningen har vi ju redan fått. Ett sätt för företaget att tackla sämre tider.
Så i fredags skulle det vara första fredagen jag skulle varit ledig. Det har varit lite jobb som skulle ut och som av olika anledningar inte hunnits med under veckorna som gått och jag har hela tiden ställt upp när de har frågat mig. Jag har sett fram emot det hela veckan. Jag fantiserade om hur mycket jag skulle få gjort, hur skönt det skulle vara att få en extra sovmorgon och så vidare. Men någon gång strax efter två på torsdagseftermiddagen kom arbetsledaren ut och frågade om jag kunde jobba på fredagen. Jag stod redan då och insåg att jag var tvungen att jobba över för att få igång ett jobb som skulle börja köras på måndag. Det var ju inte så att jag jublade direkt. Tvärtom.
Men efter två sekunders funderande så sa jag ja.
Det finns två skäl till att jag gjorde det. Det första är att det normala är att jobba fem dagar i veckan. Det andra är att jag inte vill ha minustimmar.
Nu är jag helt säker på att även jag kommer få ett antal minustimmar trots allt, den här svackan kommer inte vända i rappet och jag skulle ju fått min lön i vilket fall som helst så varför inte bara säga nej och vara ledig?
För att jag tror att det gagnar mig i det långa loppet. Om jag visar att jag ställer upp, gör det som krävs och kanske till och med lite mer så kommer jaga vinna på det. På något sätt någon gång.
Ett exempel: Vi har en policy att ansökan om ledighet ska göras fyra veckor i förväg. Givetvis finns det undantag för begravningar och annat som inte kan vänta, men grundregeln är att du måste lämna in ansökan minst fyra veckor innan. Men jag som ställer upp och jobbar, gör det som ska göras (dock inte utan att gnälla lite då och då (det är så underbart att gnälla, det är en rättighet jag håller hårt på)), ställer upp och jobbar övertid när det är behov av det så kan jag komma undan med att lämna in ledighetsansökan i stort sett samma vecka. Och det kan jag göra, inte för att jag är så snygg utan för att jag har visat att jag förtjänar det.
Vad har det med SUASP att göra? Givetvis var det inte mig de pratade om i sitt avsnitt om arbetsmoral utan om vikten av att ha arbetsmoral och varför den är så viktig. För som Adam Savage uttryckte det, det är ingen brist på personer som vill komma och jobba med Mythbusters. Men det är konstigt nog brist på personer som är villiga att göra jobbet som behöver göras.
Det är något jag ser på många håll. Även hos mig själv. Det är så lätt för mig att lyfta fram de saker jag gör bra. Men hur är det med de mindre bra sakerna. Jag jobbar hårt och gör det som ska göras. Men jag hatar städningen. I en verkstad är städning och underhåll av maskiner a och o. Det måste göras, men jag hatar städning. Jag får tvinga mig till det, det är inte städningen som är den roliga delen med jobbet. Det är att skära bort metall. Att få bitarna på hundradelen rätt så att de passar med nästa bit, och nästa bit och till slut blir en funktionerande enhet.
Samma sak gäller den här bloggen. Eller allt mitt skrivande. Jag lägger sällan speciellt lång tid på det. Jag skulle vilja arbeta mer med skrivandet men jag känner ofta att jag inte kommer någonstans. Man kan säga att min arbetsmoral är hög, men min hobbymoral är skrämmande låg. För att lyckas måste man sätta sig in i det man gör och investera timmar i det. Massor av timmar.

När jag utbildade mig inom cnc så tyckte jag det var kul. Jag satt hemma och läste om det. När jag kom ut på praktik så var jag så glad över att vara ute i den riktiga verkligheten och se hur allt fungerade att jag gjorde i stort sett allt de sa åt mig att göra. Utan att tveka eller gnälla. Det gjorde att jag fick ett jobb. Men när jag fått det där. Jobbet så gick min ambition ner. Jag hade ju uppnått mitt mål och hade ett jobb. Men det fick jag snart veta att det var inte vad de förväntade sig. De ville ha den jag visade upp när jag var praktikant.
Först blev jag lite sur. Ingen gillar ju att få dålig kritik, hur välgrundad och konstruktiv den än är. Men jag satte mig ner och funderade och insåg att, ja jag hade nått mitt mål att få jobbet. Men var det verkligen allt? Ville jag verkligen inte något mer? Ville jag verkligen gå på det där verkstadsgolvet fram till pensionen? Så jag började förändra mig, började visa att jag ville lära mig mer maskiner och fler jobb. Vilket idag gör att jag trots ett jobb där det som tillverkas i stort sett är olika varianter på samma sak, vilket lätt skulle kunna bli monotont och trist, får större variation eftersom jag flyttas mellan olika maskiner för att rigga igång jobb åt andra. Det händer att man får lite blickar från andra anställda som inte har sett det jag gjort för att nå dit och tror att jag glidit in på en räkmacka för att jag är vän med arbetsledaren. Vilket inte kunde var mer fel. Jag har jobbat för att nå dit.

Det är en av de saker jag försökte få eleverna att förstå när jag gick som vikarie på Lernia. Där är ännu ett exempel på vad arbetsmoral kan ge, jag gick på Lernia under 2005 som elev. När lågkonjunkturen kom och jag blev arbetslös 2009 fick jag veta att de ville ha in mig som timanställd som utbildare. Jag hade inte varit där på fyra år men på något sätt fanns jag ändå kvar i huvudet på läraren som någon som troligen skulle kunna funka som vikarie.
Det jag försökte skicka med eleverna, speciellt de som var på väg ut på praktik, var att ge allt för att få jobbet. Inte gnälla och knota över tråkiga uppgifter. Det är inte så att man hela tiden står och gör roliga saker när man svarvar. Ibland ska man svarva 300 avloppsrör och det går på 3 minuter styck. Då gäller det att borra ner huvudet mellan axlarna för att bli klar. För ju fortare du blir klar desto fortare får du göra något som är roligare.

Men skillnaden mellan att ha hög arbetsmoral som svarvare än när man skriver är ju helt klart att det är lättare inom svarvningen. Har man ett problem som måste lösas så är det bara att testa sig fram tills man hittar lösningen. När man skriver så får man ju inte den bekräftelsen på samma vis eftersom där är det så subjektivt om man lyckas. Inom tillverkningsindustrin har du en ritning att följa. Antingen blir det rätt eller så blir det fel.

Och givetvis så när jag började fundera över det här inlägget så läste jag Fredrik Virtanens och Lisa Gemmels texter om hur vi antingen arbetar ihjäl oss eller inte får jobba alls. Vilket är bra och relevanta texter om arbetslösheten och hetsen i att allt färre ska göra mer. Man skulle då kunna se på det jag skrivit och säga att det jag tar upp är det som håller det systemet igång. Men det behöver inte vara så. Jag tycker inte det är rätt att vi ska arbeta en massa övertid när det i själva verket skulle vara mer lönande att anställa en eller två personer till. Det jag menar är att man inte bara ska sikta efter att få ett jobb, även om jag vet att det är en utopi för många, jag har själv varit arbetslös i stora delar av mitt liv, utan att man ska sikta efter att göra det man gör så bra som möjligt. Oavsett om det är svarvning eller sovning. Om du ska sova dig genom denna dag, se då till att göra det på ett så effektivt sätt som möjligt. Eller sov på ett sätt du aldrig tidigare har gjort.

Annonser