Sommartid. Sol. Allsvensk premiär.
Visst är det kallt, men snart står vi där. Doften av gräs. I alla fall på enstaka platser i landet.
I skrivandets stund sitter jag på ett fik i Helsingborg. Det är ca. fyra timmar till avspark. Men inom mig har det redan börjat. Den där pirrande känslan. Förväntan. Nervositeten. Har svårt att sitta still och samla tankarna. Varje år tänker jag samma tanke. Varför utsätter jag mig för det här?
Någon sa en gång att vara fotbollsupporter är 95% ångest och 5% lycka. Det är så det är, varje match är en kamp. Inte bara på plan utan inom mig. Det stillas ett par sekunder när domaren blåser igång spelet. Men sen kommer det tillbaka. Man analyserar allt. Minsta felaktiga nertagning. Man håller på ända fram till det blåses av. Ytterst få gånger kan man vara säker på seger innan det är över. Då kommer den där lyckan. Man kan sluta tvivla. Allt släpper. Sen dröjer det en vecka så är man tillbaka på noll igen. Förra omgångens match betyder inget längre.

Ibland önskar jag att jag kunde släppa det här. Men just nu när jag sitter här inser jag att utan det här skulle mitt liv vara ack så fattigt. Nu börjar snart säsongen. Nu börjar snart livet.

Där är stigen du trampade upp
Somrarna för längesen
Där är kullen stans största topp
Där nedanför står din bästa vän

Där är ståplats där du stod med din pappa
Där är din första fotboll som du aldrig skulle tappa
Där är grusplanen där allting rullade snett
Det här är den vackraste staden du sett

Kom så målar vi stan röd och blå
Hoppa upp på min cykel som när vi var små
Det är kärlek ikväll syster och bror
Det är bultande hjärtan och slitna skor
Och när strålkastaren slocknar ska vi gå gå gå
På gator röda och blå

Där är skolgården du släpade dig över
Där du duckade för hårda ord
Den röda tröjan är allt du behöver
Du somnade med den på ditt nattduksbord

Varje match varje mål varje seger
Är ström i ditt hjärta och du känner att du lever

Allt i balans så rakt och rätt
Det här är den vackraste fotbollsplan du sett

Kom så målar vi stan röd och blå
Hoppa upp på min cykel som när vi var små
Det är kärlek ikväll syster och bror
Det är bultande hjärtan och slitna skor
Och när strålkastaren slocknar ska vi gå gå gå
På gator röda och blå

Låt det rulla ifrån Söder upp till Norrebro
Låt det eka ut till stadsbussarnas slutstation
Jag viskar det i örat på min sovande son
”glöm aldrig bort var du kommer ifrån
Glöm aldrig bort all glädje och all sorg
Glöm aldrig rött och blått och Helsingborg”

Annonser