Jag skrev igår om vad sporten kan tillföra, vad den kan betyda för människor. Då skrev jag om Gyril Rintamaa som är IFK Kristianstad supporter. Jag skrev i halvtid för det var en poäng jag ville ha fram, att betydelsen av sporten var oberoende av resultatet i matchen.

Nu vet vi resultatet. Drott vände och vann till slut SM finalen med matchens sista kast.

Visst hade det varit en perfekt avslutning med en IFK vinst, det hade varit ett Hollywoodslut med Gyril på spelarnas axlar.
Det blev inte så, det blir väldigt sällan så. Kanske är det det bästa ändå, livet är ju inte perfekt. Men sällan har man väl fått sånt perspektiv på livet som när man ser bilderna på Gyril som tröstar IFKspelarna.

Då inser man hur lite sporten betyder. Oavsett hur illa en förlust svider, så kommer det en ny säsong, nya matcher och nya chanser för drömmarna att slå in.

Se detta som ett inlägg av en IFKsupporter som försöker bearbeta en förlust, men visst är det så att sporten och dess resultat är tämligen oviktigt. Även om jag inte ser det så just i segerns rus eller i förlustens mörker. Sportens och supporterskapets viktighet ligger på en helt annan nivå.

Annonser