Jag har ju börjat röra på mig så smått igen efter ett par år utan någon direkt motion. Det har gått trögt minst sagt. Men jag har varit medveten om att det inte skulle bli lätt och har därför tagit det lungt. Jag är inne på tredje veckan nu och jag kände av det redan i förrgår att det började gå lite lättare. Så i dag provade jag att öka takten lite. Sänkte medelhastigheten med 1 7 sekunder per kilometer. Nu är det ju inga hissnande hastigheter jag rör mig i, jag gick från 7:46min/km till 7:29min/km men det går framåt.

Men jag vet ju att när det kommer framgång kommer det bakslag. Det gjorde det när jag lyckades springa hela rundan utan att gå, turen efter kom jag inte ens halvvägs innan jag var tvungen att börja gå. Så det är klart att det kommer komma en dipp någon gång framöver. Då gäller det bara att komma ihåg den här lilla framgången jag hade idag.

En annan sak som slog mig när jag var ute var att jag för första gången sen jag startade upp träningen kände hur tankarna klarnade. Hittills har det annars varit på den nivån att tankarna har fokuserats på att klara av att jogga fram till nästa lyktstolpe. Men idag kunde hjärnan börja sortera lite där uppe.

Annonser