Ibland stannar jag upp och ser mig omkring. Ofta är det ett en stökig bokhylla, ett soffbord belamrat med tidningar som jag läst flera veckor tidigare och böcker som jag ska läsa så småningom. Soffan är oftast mer vit än blå på grund av katthår, disken kan stå i dagar, tills det är ett tvång att diska. Ibland undrar jag hur det skulle sett ut om jag inte hade haft katter. Mindre katthår förvisso, men det ger mig lite rutiner. Lite fler måsten än, bajsa, jobba, äta och sova.

Om jag lyfter blicken, ser på hur det ser ut i min omgivning, hur livet ser ut för mina vänner. Jag har inte riktigt fattat vad det är. Hur de kan se vägen så klart framför sig. Det är barn, bostadsrätt eller villa. Kanske ett barn till på väg i det närmaste, en semesterresa inplanerad. Jag kan fan inte planera min semester en vecka innan den börjar. Hur kan man fixa med en resa i november?

Jag har många gånger känt mig som lillgammal, funderande och med någorlunda koll på läget. Ändå sitter jag i en liten, stökig, etta med två katter en ekonomi som haltar på grund av att jag inte är något ekonomiskt geni och funderar på om jag kanske skulle fixa lite middag. Klockan sju på kvällen! Det slutar oftast med en macka eller pommes och köttbullar. Perfekt att laga på en plåt i ugnen direkt från frysen. Det har fått mig att inse att jag inte är så gammal som det står på körkortet. Jag är nog med typ 22. Det som är tråkigt kan skjutas upp till i morgon, städningen kan vänta någon dag till. Jag är dammallergiker, jag borde städa jämt. Men det finns alltid en tvserie att titta på, en fotbollsmatch att gå på eller så hittar man något skoj på nätet man kan försjunka i.

Saker jag inte förstår fascinerar mig ofta väldigt mycket. Som hur personer som är i min ålder kan framstå som så mycket äldre än mig. Så mycket mer samlade och ha så mycket mer koll på saker än jag. Ofta när jag inte har vetat ålder på någon i min omgivning så har jag tittat på deras liv och så har jag fått en bild av vilken ålder de är i. Väldigt sällan har den stämt. Vilket har gjort att jag har fått mig en liten chock, en funderare över vad jag egentligen gjort med mitt liv och när jag ska bli sådär vuxen som andra i min ålder verkar vara.

Visst jag har haft perioder när jag har strukit alla kläder, till och med kalsongerna. Sängkläder manglades och jag gjorde middagar som bestod av mer komplicerade uppgifter än att hälla upp frysta saker på en plåt och ställa in det i en varm ugn i 20 minuter. Men någonstans så började jag väl fundera vad det skulle vara bra för och helt enkelt bara slutade. Tröttnade.

Men när jag ser mig runt om kring och ser hur mina vänner planerar för barnens första dagar i skola, husrenovering, bröllop och allt annat som händer så börjar jag fundera. När ska jag bli vuxen?

Jag behöver en whisky.

Annonser