Man brukar ju i filosofiska sammanhang fråga om det är rätt att döda en för att rädda tio eller liknande. Ibland kommer frågan som exemplet att man sitter i en full livbåt och något försöker klättra i, men att båten i så fall kommer sjunka. Den lite mer intressanta frågan är om jag skulle klara av att putta tillbaka den som desperat kämpar för sitt liv. Vem är jag att sätta mig till doms över någon annans liv? Hur skulle jag klara av att leva vidare efter det?

Lite som i Rädda menige Ryan, där Ryan på sin ålders höst frågar de han har runt sig om han har levt ett gott liv. Ett liv som reflekterar de uppoffringar soldaterna som sökte upp honom fick göra när de tog sig in bakom fiendens linjer för att föra hem Ryan. Han var den siste överlevande i syskonskaran och därmed fick frisedel från armén under andra världskriget.

I det fallet, baserat på verkliga händelser, fanns det ett regelverk som följdes och de liv som offrades för att rädda ett kunde på det sätt rättfärdigas. Men om man sitter där i livbåten, varför är det den som klättrar upp som ska offras? En sak som man skulle kunna hävda är att det är en fråga om ålder. Att en yngre person har fler anledningar att få leva vidare än en som kommit längre i livet.

Jag tror inte det är så enkelt. Bara för att jag närmar mig medelåldern och är tämligen fast i min roll som svarvare så betyder ju inte det att någon i min situation inte kan ha någon inverkan på världen senare i livet. Vad är det som säger att en äldre person inte kan omskola sig eller gör en upptäckt som förändrar livet för många människor?  Den som försöker klättra i livbåten kan ju vara den som löser cancergåtan, eller kanske bara löser problemet med livbåtars begränsning.

I en verklig situation, där jag sitter i en livbåt som hotar sjunka, skulle jag troligen bli apatisk. Hur skulle jag kunna ta beslutet och vilket beslut skulle jag ta? Kanske är det jag som borde hoppa i vattnet?

Frågan som när den ställs är hypotetisk, filosofisk och moralisk. Medan jag funderar på den så står det klart att man borde nog se livet som att man fått klättra i den där livbåten och göra det bästa man kan av livet.

För är det inte så trots allt att vi fått en otrolig chans att leva? Vem bestämde att just du och jag skulle få bli ett liv?
Inte så att jag i allt jag för strävar efter att göra världen bättre, men jag strävar efter att leva ett gott liv i största möjliga mån. Vad det nu innebär.

Annonser