Så börjar året verkligen lida mot sitt slut och jag tänkte som så många andra försöka mig på att lista årets bästa skivor.

Det har kommit en hel del bra musik detta året och det är inte lätt att sålla när man ska försöka begränsa sig något.

Det har kommit nytt från Black Sabbath, 13, som låter precis som det ska göra men samtidigt nytt och fräscht. När vi är inne på rocken så har ju Hellsongs, ni vet de där som gjort loungecovers på rocklåtar, släppt nytt med delvis egenkomponerat material. Vilket för mig gjorde att attraktionskraften sjönk något.

Daft Punk gjorde ju en bra platta i Random Access Memories och den gick varm i mina öron i somras, men sen tappade det albumet. Det var ett album som gick bra ihop med den fina sommaren men blev bortglömt ju längre sommaren led.

Håkan Hellström och Lars Winnerbäck släppte nytt också. När jag lyssnade på singlarna väntade jag mig mer från Hellström än vad han levererade medan Winnerbäck tuffar på i samma spår på något sätt. Han har ett par bra låtar och av de två är det Winnerbäcks Hosianna jag kommer lyssna mest på.

Sheryl Crow är en artist som jag är väldigt svag för och hennes senaste album Feels like home är bra. Även om jag tycker det hade vunnit på att släppas under våren istället för under sensommaren. Det är ett sommaralbum som jag säkert kommer återvända till när dagarna blir ljusare igen.

Veronica Maggio tar ännu ett steg vidare och gör det väldigt bra på Handen i fickan fast jag bryr mig. Hon överträffar både Hellström och Winnerbäck i min bok. Jag gillar inte riktigt samarbetet med Hellström men det var väl ett logiskt steg antar jag.

Petter drog ju annars iväg ett album som nästan nådde hela vägen fram till första platsen på min lista i och med albumet Början på allt. Jag har inte haft så mycket till övers för Petter tidigare men här visar han upp sidor som visar hur fel jag haft. Det är stort och upplyftande samtidigt som det visar på ett djup som gör att han slår Hellström och Winnerbäck på fingrarna rejält. Alla borde börja sina dagar med låten Början på allt som i mitt tycke är årets bästa låt.

Men alla får se sig besegrade av Pelle Ossler. Ossler är dubbelt aktuell i år då bandet Sällskapet släppte Nowy Port men det nådde inte upp till det självbetitlade debutalbumet från 2007. Nej det var däremot med albumet Stas som årets bästa skiva kom. Det är mörkt och tungt. Den gamla musikslingan som loopas i Skönhet i förfall, om den är gammal eller bara tillverkad så det låter som en gammal stenkakeslinga låter jag vara osagt, får mig att känna mig hemma, lugn. Den desperata extasen i Grisarna och flugorna får mig att vilja dansa. Den drivande basgången i Huset vid sjön får mig att vilja köra bil genom natten. Solen och ängeln är en härlig mässa. Hela albumet från den instrumentala Hundön till franskan i Partisanen känns så komplett och det är svårt att inte lyssna på albumet från början till slut. Det förtjänar att lyssnas på så. Inte bli uppdelat och lyssnat på i brottstycken. Allt är en del av en helhet. Årets bästa helhet.

Annonser