Som jag såg fram emot denna helgen. När det stod klart att helgens kalas var inställt så insåg jag att jag hade en hel helg för mig själv. Inget jobb, ingen tid att passa. Efter en stressig och jobbig tid på jobbet skulle jag nu få vila lite. Dricka lite vin och hade det skönt.

Vad händer?

Givetvis händer det som alltid händer när man efter veckor av övertid och stress får en lugn period. Man blir sjuk. Så nu sitter jag här med en, tack och lov, lättare feber och en näsa som börjar täppas till. Halsen känns inte helt underbar den heller. I och för sig gör det ju att man bara kan ta det lungt. Men jag ville tagit en promenad idag. Som det är nu vet jag inte om jag orkar.

Jag slits på två håll. Jag vill sätta mig och skriva. Har en del jag behöver stolpa upp i olika format för att inte tappa tråden helt. Men febern får min hjärna att blanda ihop tankarna och orden så det jag skulle hålla isär flyter ihop. Som ärtsoppa och pannkakor i samma fat. 

Min kropp tvingar mig till vila. Den har rätt, givetvis. Lapparna med osorterade anteckningar får ligga ett tag till. Kanske blir jag piggare i eftermiddag. Hälsan är viktigare och något säger mig att en vilostund på soffan är vad jag har behövt länge nu.

 

Annonser