2014-07-30 13.00.31

När den här veckan är över har jag varit lärare i en månad. De två första veckorna var mest förberedelser inför skolstarten.

Sen kom eleverna.

Och det fick mig att inse att jag inte var direkt förberedd. Att jag inte har koll. Det har också blivit ganska klart för mig att jag vill gärna ha koll. Det har varit slitsamt, och då har vi inte haft några regelrätta lektioner än egentligen.

Och när jag ändå är inne på det ärliga spåret så kan jag ju samtidigt avslöja att jag inte är bäst i världen på att be om hjälp. Att inte ha koll och inte vara bra på att be om hjälp, det är ett recept på något som inte blir bra.

Jag ser hur andra gör och de kan ju klara av det. Själv ger jag mig inte tiden att lära och att jag inte har varit i den här världen mer än tre veckor nu är ingen ursäkt i min värld.

Så jag har försökt jonglera allt, försökt lära mig allt som jag anser att jag redan borde kunna, samtidigt som jag var ensam med årskurser under två dagar. Är det konstigt att jag sov dåligt och att mitt blodtryck var högt?

Jag är tre veckor in, jag har en anställning över ett läsår. Jag kan inte utvärdera det redan nu. Men idag kände jag att det blev bättre. Varför? För jag bad om hjälp.

Annonser