Jag läser som jag nog nämt Springsteen biografin Bruce för tillfället. Idag har jag tagit mig genom kapitlet som handlar om skivan Tunnel of love’s tillkomst och följa de turné.
Jag har i många år trott att jag fick den på kassett när jag konfirmerade mig och tyckt att det är en jävligt udda present. En behöver ju inte lyssna länge på den för att inse att den är mörk. Guinness mörk. Inte ett ljus någonstans.

När jag satt och läste idag insåg jag att det inte alls var när jag konfirmerade mig. För då skulle den skivan varit fem år gammal, det måste ha varit att jag fick den i samband med min brors 20års dag. Stort firad på idrottsplatsen. Jag fick den av min moster med familj för att de inte varit på min 10års dag. Det var under en tid då vi samlade hela släkten när det var jämna födelsedagar. Under samma tid som jag odlade ett starkt ogillande mot sådana tillställningar.

Men ändå, jag fick Tunnel of love när jag fyllde tio. Det är fortfarande en av mina favoritskivor, även om soundet kanske är en aning daterat. Men texterna. Walk like a man, Cautios man, Tougher than the rest och så vidare. En skilsmässoplatta helt enkelt och det där äktenskapet höll ju inte så länge till efter skiva kom. Kanske är den en del av anledningen till att en är som en är.

För övrigt verkar han ha en del demoner den gode Bruce.

Annonser