Såg en dokumentär nu i kväll. Burt’s Buzz. Den handlar om Burt Shavitz som en gång i tiden startade Burt’s Bees. Ett företag som gjorde och gör bland annat hudvårdsprodukter av honung.

Burt är närmare 80år gammal och bor i Maine i USA. Där han han en bit land och där står stugan han bodde i när han först flyttade dit. 40 kvadratmeter stor utan vatten eller el. De nya huset han bor i har el och rinnande vatten. Något av en lyx tycker Burt som när varmvattenberedaren slutade funka valde att inte laga den eller köpa ny.

Han ser ganska ovårdad ut och verkar vara en enstöring men samtidigt är han ansiktet på burkar med produkter som bland annat står i min hylla. Filmen följer honom när han åker till Taiwan, något han gör vartannat år för att försäkra kunderna där om att han finns och inte bara är en bild på en burk. Det är bra för företaget.

Det är sånt Burt gör. Åker runt och visar upp sig. Det är det han har som inkomst. Han kommer och säger hej, delar ut lite läppbalsam och får pengar. Sen drar han sig tillbaka igen. Tanken var aldrig att det skulle bli ett stort företag av det, men en kvinna kom in och såg potentialen. Företaget växte och till slut satt Burt på ett kontor hela dagarna.

Till slut blev han utfasad från företaget på ett ganska bryskt och inte så snyggt sätt. Det sägs att han gick miste om 200 miljoner dollar på det. Han förlorade definitivt sin inkomst. Så till slut fick han till en deal, jag är ansiktet utåt, säger hej, ler på bilder och får en summa för det.

Han verkar glad, förutom när kvinnan kommer på tal. Hon verkade vara den rätta i hans ögon och det hon gjorde sårade honom så han hoppas att han aldrig behöver träffa henne igen. Han vill inte ens prata om henne.

Istället sitter han och ser ut över den mark han äger, fullständigt nöjd med att klappa sin hund och titta till sina bin. Hans filosofi är att skilja på det man vill ha och det man behöver ha. Att lära sig se skillnad på de två.

Annonser