Jag vaknade inatt. Min vana trogen så undvek jag att titta på klockan då den alltid brukar visa att det strax är dags att gå upp. Istället vände jag på mig och tänkte: Vad skönt det är att kunna somna om det är ju ändå lördag i dag.

Precis innan jag somnade om så insåg jag hur fel jag hade. Det var dock en bra stund till jag skulle upp så jag fick sova gott en stund till.

Det har bara varit det att jag legat före i tankarna ett bra tag nu. I början av februari var jag en hel vecka före. Jag var helt övertygad om att det bara var en vecka till fettisdagen när det i själva verket var två. Varje gång jag kom på mig själv med det så blev jag lika besviken. I dag försäkrade jag mig om att det verkligen är torsdag i morgon innan mina kollegor gick hem.

Det känns fortfarande i kroppen att jag sov dåligt mellan måndag och tisdag. Idag har det varit en stressig dag och inte mycket såg ut att bli som planerat på förhand, men det roddes i hop till slut. Det mesta i alla fall.

Det är fascinerande, när jag tog jobbet så hade jag inte riktigt den fulla bilden av hur det var, när jag såg att jag skulle ha närmare en timmes lunch så tänkte jag att det skulle bli skönt. Normalt tidigare var ju en lunch på 25-30min och då tryckte jag in äta, diskning av lunchlåda och en mugg kaffe på den tiden. Kan ju säga att mitt tempo när jag äter är väldigt högt. Idag hann jag knappt ta någon lunch.

Det var saker som skulle förberedas, ritningar skulle fram, samtidigt kom två elever som gärna ville börja lite tidigare och pratade bort några minuter. Minuterna tickade iväg och snart var nästan hela lunchen borta. Det är ofta det är så, raster försvinner för det är något som måste lösas eller förberedas. Görs det inte då så får man lägga lektionstid på att fixa med saker som borde lösts tidigare. Vilket gör att jag som lärare känner att jag inte lägger all den tid jag borde på eleverna. Det är något jag vill undvika att känna. Så då går rasterna åt.

Så det blir ofta en kopp kaffe i flykten, speciellt i den senare delen av veckan. Mitt schema ligger så att det är lugnast i början av veckan och sen ökar det. Fint med mjukstart men när man står mitt uppe i det så skulle man önska att det kunde fördelas mer jämt. Kanske är det så att det är de där hundåren som många äldre lärare pratar om som måste gås genom, erfarenheter som måste hämtas in.

När jag gick hem från jobbet i dag så funderade jag på om det inte var dags att snöra på sig joggingskorna igen snart. Vi får väl se hur det ser ut med vädret fram över men om allt är ok mot helgen till så kan det kanske bli en liten runda. Har ju inte joggat sen innan jul när jag joggade till och från jobbet. Så jag ska nog inte börja rakt av med det än, får nog arbeta mig upp till det igen. Känslan idag när jag gick hem var att det skulle varit skönt. Få svettas lite igen.

Annonser