Kanske är det vårtröttheten som ger sig till känna men jag kan inte riktigt förstå hur jag kan bli så trött som jag faktiskt är. Efter lunchen så var det så jag bara ville stänga ner och gå hem. Det funkar ju inte så tyvärr så det var bara att kämpa sig genom resten av dagen. Nåväl, en dag kvar sen är det påsk.

Slog mig ner på en bänk vid hamnen när jag var på väg hem idag. Även om jag fann en plats med någorlunda skydd för vinden så var den vind som ändå letade sig fram ändå för kall för att tillåta någon längre stunds vila. Jag fick sätta mig en stund i fåtöljen när jag kom hem istället.

Det är underligt vilka minnen som jag upptäcker nu när jag suttit och funderat på min mormor som dog härom natten. Lukter, ljud och en återförsluten påse med ostbågar är lite av det jag minns. Det är en brokig samling minnen jag har, vissa betydande och andra har jag inte riktigt förstått varför de finns kvar där inne. Att de finns är jag däremot glad för.

Annonser