Håller vi på att radera vår historia ett sms i taget? De där meddelandena man skickade från semestern kommer snart att ligga glömda. Mycket sällan kommer någon plocka fram dem, speciellt inte någon som meddelandet inte var skickat till från början. Bilder plockas bort när minnet börjar bli fullt, eller så samlas de i molnet och skyddas bakom lösenord. I bästa fall bränns de på en skiva och ligger sedan nerpackad bland säkerhetskopior och annat.

Jag insåg glädjen av sparad information när jag hittade gamla vykort hos mormor. Även om jag då också insåg mitt misstag i att inte prata med min mormor om vad hon varit med om. Men bara genom knappt tjugo vykort kunde jag följa mina morföräldrars bröllopsresa genom Sverige. Sannolikt har jag också fått veta mer än om jag bara hade pratat med min mormor. Samtidigt har jag fått en mystisk historia att nysta i när jag hittade vykortet från Pierre de Lizeray. Även om jag aldrig får veta hur min morfar och Pierre träffade varandra så säger det där vykortet en hel del bara genom det faktum att det finns kvar.

Vad kommer våra barn och barnbarn minnas av oss? Visst kommer en del mail, sms och digitala bilder finnas kvar. Även bloggar och hemsidor indexeras ju av Kungliga Biblioteket men för att komma åt den informationen så måste man ta sig till Kungliga Biblioteket och söka efter den. Ingen kommer i framtiden hitta ett vykort från någon av mina vänner och söka sig bakåt för att hitta sambandet mellan oss.

Det sägs att det enda vi lärt oss av historien är att vi inte lärt oss av historien, men hur blir det när man inte har någon historia att lära av?

Frågan är vad som blir av vår historia, och då menar jag inte den stora övergripande historien. Utan den som verkligen betyder något för den enskilda människan, den egna, personliga, historien. Om vänner och upptåg, om bröllop och uppbrott, om allt det där som gör ett liv till just ett liv. Försvinner den med vårat minne?

Jag gick genom gamla bilder på min telefon idag, jag är notoriskt usel på att ta just foton i vardagen. Det har mer eller mindre bara blivit ett sätt för mig att komma ihåg saker. Eller så är det något jag ser som jag vill skicka till en vän. Men alla de där bilderna som jag tog en gång sitter kopplat till ett minne. I stort sett varenda bild jag tagit minns jag, men frågan är om jag skulle minnas de där ögonblicken om jag inte hade bilderna?

Annonser