Jag såg inte fram emot den här dagen. Även om själva arbetsdagen inte skulle presentera några större överraskningar så skulle den avslutas med ett möte. Att ha ett inplanerat möte klockan 16.00 när man själv inte har några lektioner efter lunch är inte riktigt det man vill.

Så jag har släpat mig genom dagen med vetskapen att oavsett om jag löste allt som skulle lösas så var det inte lönt att gå hem innan mötet. Givetvis var vädret sådant att jag mycket hellre skulle avsluta efter min lektion och gå en runda.

Det var med tunga steg jag gick mot mitt möte. Det brukar vara ett möte där jag inte är så delaktig men min närvaro behövs under den dryga timme mötet varar för det kan u hända att något spörsmål kräver min input.

När jag knackar på dörren och den öppnas så är det ett par överraskade ögon som möter mig. ”Är du här idag?” är frågan han ställer mig. Vi konstaterade ganska fort att mötet inte var idag, jag hade missuppfattat något och skrivit upp det i min anteckningsbok som jag numer använder så att jag ska komma ihåg allt. Den funkar ju bra, förutom när jag skriver in fel information i den.

Plötsligt öppnade eftermiddagen upp sig för mig och med steg som genast blev mycket lättare tog jag mig in till stan och tog en kaffe och gick en sväng. Handlade två böcker och lite postit-lappar så jag kan organisera min anteckningsbok ännu mer. Så jag i framtiden kommer ihåg ännu mer saker. Även om jag gärna hoppar över det jag inte behöver komma ihåg.

Annonser