Så idag tog jag tag i mig själv och skickade ett nytt mail till Academie de Philatélie och berättade om fyndet av fotot taget i Tylösand. Jag frågade då återigen om de kände till några nu levande släktingar till Pierre som jag kunde kontakta.

När jag sen satt på lunchrasten så upptäckte jag att en av mina kollegor inte hade hört historien om vykortet. Jag har berättat den på så många ställen nu att jag har tappat kollen på vem som har hört den. Men jag berättar den gärna fler gånger för alla som vill lyssna.

När vi sen satt där och pratade om vad vi skulle göra i kväll så sa jag att jag kanske skulle gå genom en av lådorna som jag fått med mig hem efter mormor.

Det är nu gjort, jag har kollat genom den så nu vet jag på ett ungefär vad den innehåller. Några äldre fotoalbum med foton från när jag var liten och något som är så gammalt att jag borde höra om det är någon i släkten som vet vilka det föreställer.

Det var även den lådan som vykorten från mina morföräldrars bröllopsresa genom Sverige fanns. Och i den högen hittade jag idag ett som jag inte sett tidigare. Skickat 12/3 1945 till Herr Edv. Jacobsson, Cigarraffären, Smålandsg. 10, Stockholm.

Hjärtliga hälsningar i anledning av dagens filatelistiska betydelse.  E. o G.

2015-05-08 19.07.05

Vad var det för filatelistisk betydelse den 12/3 1945? Eller möjligen någon dag innan. Datumet har jag hämtat från poststämpeln. Vad var det som var så stort att de skickar ett vykort till sig själva? För jag tycker mig känna igen handstilen. Kan det vara så att frimärket i hörnan är nytt? Jag vet inte, men det kändes som att universum bara hade bestämt sig för att påminna mig om att det inte var riktigt tid att släppa Pierre de Lizeray än.

Jag trodde ju att spåret efter Pierre de Lizeray hade kallnat. Att jag inte skulle komma närmare. Då fick jag lite förnyat hopp helt plötsligt i form av ett vykort (ständigt dessa vykort) som antagligen inte har ett dugg med det att göra. Men nu kommer det som gör att jag verkligen börjar fundera på om det inte var menat att jag skulle hitta det där vykortet från början.

När jag har suttit där i någon minut och stirrat på det där vykortet så går jag ut för att titta till maten. Då hör jag från telefonen att jag fått ett mail. Jag går bort och tittar lite snabbt på den och hinner lägga den i från mig, vända mig om och gå två steg mot köket när jag plötsligt stannar upp och inser vad jag har läst. Det var Filateliakademin som hade svarat och om jag inte misstog mig så stod det något om mail och Lizeray family.

Jag tänkte att maten klarar sig en stund till det här är viktigare. Det visade sig att den nuvarande ordföranden i Filateliakademin i Frankrike, Robert Abensur, som berättade att han skickat ut mail idag för att se om han kunde hitta någon släkting till Pierre. Han sa att vad han visst så var alla publikationer av Pierre på franska och så frågade han om min morfar var filatelist.

Jag var ju tvungen att svara med en gång. Eller efter att jag gjort en liten glädjedans förstås. Jag förklarade hur glad jag var över hans svar och så tackade jag honom givetvis för att han tog sig tiden att ens försöka leta upp en släkting till Pierre. Morfar var ju cigarr och pappershandlare. Han deltog under det sena 30-talet i kurser för SPF Svenska Pappershandlare Föreningen, på senare tid har tydligen SPF kommit att stå för Svenska Psykiatriska Föreningen, och jag funderar över om det kan ha varit i det sammanhanget han har träffat Pierre.

Jag hade ju en liten samling frimärken när jag var liten, var den kom i från är det ingen som riktigt vet, men min gissning med det jag vet nu är att det är morfar som har gett mig den, eller möjligen att jag har fått den av mormor efter morfars död. Han gick ju bort när jag var fyra så jag har inte något minne från att han har gett mig den.

Så nu när jag trodde att jag kommit så långt som jag någonsin skulle komma i det här fallet så tar det ny fart. För hoppnings vis kommer jag inom en snar framtid få veta om det finns några levande släktingar kvar efter Pierre de Lizeray. Och jag som funderade över om det kunde vara så att en filatelist kanske är så pass nördig att man inte träffar någon. Där kom mina fördomar på skam.

Annonser