image

Vaknade till kanonväder. Låg och funderade en stund innan jag tog mig ur sängen. Planen för dagen var att lasta en del skräp i bilen och fara till återvinningscentralen. Det blev fem eller sex rundor ner till bilen och när jag kom fram var jag ju inte direkt ensam där. Många som firar klämdag med att köra skräp uppenbarligen.

Sen for jag för att handla en ny matta. Den gamla gick till tippen, den såg ganska sorglig ut och har varit med några år nu. Så det blev en tur till Rusta. Det var där jag började känna det. Jag var öm och stel i ryggen, ljuset fick mig att kisa och jag var outsägligt trött. Det känns som att jag har någon form av infektion i kroppen.

Så den där löprundan som jag skulle tagit idag och tänkte ta idag istället är inställd på obestämbar framtid. Jag inser att jag måste ta det lite lugnt nu. Det känns som om jag har någon form av känning av feber och ömhet i stort sett efter varje gång jag gör något. Utom under veckorna då är det som att jag är så uppe i det att jag inte hinner känna det. Det slår tillbaka nu känns det som.

Med andra ord blir det en väldigt lugn helg. På sin höjd lite städning men annars blir det till att hålla sig stilla, se åt vilket håll det går. Om det är något som bryter ut eller något som jag kan vila bort. Det är ju lite synd på så fint väder som vi har idag. Får väl sätta mig på balkongen och läsa lite.

Jag har ju haft tre böcker på gång ganska länge nu när jag läser. Dels är det Historien om Olympia från 1895-2000, dels är det Robin Williams biografin When the laugther stops och så har det varit, fram tills idag, Pia Sundhages bok Att spela på bästa fot. Den senare läste jag ut idag så det skulle ju vara skönt att kanske banta ner pågående läsning till två böcker men jag är väldigt peppad på att läsa Astrid Lindgren biografin Denna dagen, ett liv.

Det känns som att det är en bok jag kommer gå genom ganska fort och det kan jag behöva just nu. Jag vet inte riktigt hur länge jag har varit igång med Sundhages bok och boken om Olympia. Jag känner inte att jag har tid helt enkelt. Sanningen är väl att jag hellre lägger mig på soffan och kollar på Modern family hela dagarna. Kanske är det bara en effekt av det som just nu pågår i min kropp. Att den hellre bara vill koppla från framför en tvserie där allt serveras enkelt än att se till att hänga med i resonemang och mening i en bok. Jag vet inte.

Annonser