Jag har ju varit lite dålig den senaste tiden. Så idag gjorde jag slag i saken och ringde vårdcentralen. Läkaren tykte sig höra något i höger lunga. Men jag syresatte mig till 100% vilket hon tyckte var lustigt. Särskilt när sänkan låg på 200.

Hon remitterade mig till akuten. Efter lite koll av olika värden skickades jag till infektion. Ännu mer prover och prat och ja nog kunde det vara något i lungan. Men att lägga in medikamenter hur som helst har sina risker. Det kunde ju finnas en propp i lungan. Det skulke få förödande konsekvenser för mig då jag inte har någon hos mig. Elvis och Strindberg har ännu inte lyckats lära sig telefonen.

Problemet var bara att infektion stängde klockan fyra och klockan var tio i. Så det sattes en nål beslutades att röntgen skulle kolla på lungan och så tryckte man i mig penicilin. Det fick effekt. Jag kände att jag fick ont i magen så jag gick in på toa. Där inne stod jag villrådig. Jag visste inte om det skulle upp eller ner. När jag stod där visste jag att sköterskan var på väg tillbaka med en dricka så jag drog igen dörren och då hände det. Tempen i kroppen störtdök. Som en snabbhiss. Hade jag hunnit tända hade jag nog set blodet lämna ansiktet. Sjukt obehgligt. Det som skulle ut skulle ut bakvägen och allt var frid igen.

Röntgen tog emot direkt och det sattes nål i andra armen. En man i min storlek behöver mer än en rosa nål i armen det behövs en grön upplyste röntgenläkaren mig om när jag försökte skoja till det genom att mena att jag är så trygg i min manlighet att jag bär upp rosa. Trycket för kontrastvätskan och så vidare.

Vid den här tiden hade det börjat bli svårt att ligga ner. Speciellt plant ner och helst hålla sig stilla. Hostan blrjade ta över. Men efter ett par vändor genom maskinen var de nöjda och jag skeppades vidare ner till akuten igen. Där fick jag en säng med höjt ryggstöd och så började väntan på resultatet.

Kan säga att det inte var så skoj. Inget att göra, någonstans skrek någon i plågor. En äldre herre var arg för att ingen berättade var hans sambo fanns. När han belv förd till henne tog ett annat skådespel över. Ett äldre par låg en bit bakom mig i korridoren. Mannen, dement, frun sov och deras dotter fick hela tiden svara på frågorna, ska jag sova här i natt? Ska jag åka ensam hem? Har du sett Gun? Och hur än dottern förklarade så gick det inte in. Demens är så jävla fruktansvärt.

Efter en timme fick jag komma in i ett rum. Resultaten var klara och det var en lunginflammation på höger sida. Men ingen propp kunde upptäckas. Nålarna drogs ur och jag var en fri man. Antibiotika i en vecka tre gånger dagligen ska förhoppningsvis gör slut på eländet.

Kan tillägga att det där slemmet som jag under kvällen hostat upp smakar vedervärdigt. Råkade svälja tillbaka lite och höll på att spy. Så nu är min bästa vän en PET-flaska som jag spottr i när något kommer upp. Fräscht värre.

Gör ett försök att sitta och sova nu. Svettas när febern lämnar kroppen, den är inte lika hög nu längre. Tack och lov. En natt till med 40graders feber hade inte varit så lockande.

Annonser