Fick via en vän en länk idag angående hur man ska hantera det digitala man lämnar efter sig när man dör. Det var mycket förslag om facebooksidor som görs om till minnessidor och qr-koder på gravstenar som leder till en informationssida om den som ligger där under. Det fanns även tjänster som genom diverse algoritmer gör dig till en avatar som de efterlevande kan besöka och där den döda kan svara på frågor utefter hur man svarat på frågor tidigare. Och hur man ska hantera koder till diverse molntjänster.

Jag har ju grävt runt i lådor i jakt på ett svar på hur Pierre de Lizeray kom att lära känna min morfar och gått så långt jag kunnat för att få ett svar (jag är inte riktigt färdig med den frågan än även om Pierre dog singel och inte har någon efterlevande). Och det har lett till att jag har hittat massor av, i mina ögon, intressant information. som t.e.x. vad mina morföräldrar åt 7/5 1945 när andra världskriget tog slut.

Men vad vill jag lämna efter mig? Jag använder ju mig av dropbox, så alla foton jag tar landar i det där molnet och jag har tillgång till det i telefonen så väl som i datorn. Mycket praktiskt. Men vill jag verkligen att alla mina bilder ska bli tillgängliga för de som lever kvar efter min död? Är den där selfien på fyllan verkligen något jag vill sprida längre än till mig själv? För det är ju ganska lätt att glömma att om jag raderar den så finns den ändå kvar i molnet. Jag måste se till att logga in på dropbox och radera den där för att den ska vara borta.

Som av en händelse såg jag idag filmen Final cut där Robin Williams spelar en klippare. I en inte allt för avlägsen framtid opererar föräldrar in ett chip i sina barns hjärnor redan innan de föda för att när barnet växt upp och till slut dör så tar en klippare chipet och gör en film av materialet. Men frågan är om vi vill att någon ska sitta där och bestämma vad som ska komma fram ur ens minnesbank. Man behöver ju inte tänka så långt för att inse att en klippare helt plötsligt skulle ha ens liv i sina händer. Han skulle kunna visa allt bra, men han skulle lika gärna kunna lyfta fram allt det där mörka och verkligen förstöra ett liv som redan är över.

Så frågan är vad som kommer finnas bakom den där qr-koden på gravstenen? Och vem säger att den inte blir hackad? Är vi på väg dit? Tveklöst. Jag vet redan att jag inte vill ha en sådan. Jag vill bli bränd och lagd i en minneslund. Jag vill inte leva vidare i någon digitalvärld, om jag ska leva vidare är det i någons minnen. Det räcker bra så.

Annonser