Så dagen kom och med den satte jag min plan i verket. Årets, ännu så länge, varmaste dag skulle till stor del spenderas i bilen. Tanken hade formats några dagar innan när vi satt och pratade om vad vi skulle äta. 

Det var en biljett tillbaka till dagar när potatisplättar var en rätt man kunde längta efter. Men i ett hushåll på sex personer var det sällan det blev potatismos nog över för sådana läckerheter. 

Men jag började dagen som jag avslutar den. I soffan med boken Not that kind of girl av Lena Dunham. En skildring av att växa upp som jag på något sätt kan knyta an till i alla fall vissa delar.

I bilen lyssnade jag på podcasts, jag behöver lyssna ikapp lite nu. Tanken var att jag skulle ta promenader och lyssna varje dag, istället har jag suttit med näsan i en bok hela tiden. Inte för att jag klagar direkt. 

Jag tog mig ut på vägar som det var länge sen jag körde. Jag körde söderut mot Lund, en väg jag väldigt sällan kör nu för tiden, jag brukar hålla mig till de östra delarna av skåne när jag är här. Men idag hade jag ett mål. Jag skulle till Holmgrens. Det skulle köpas Knake. 

Knake är en korv som min far kom i kontakt med när han var rörmontör och låg på ett bygge i Lund. När han på fredagar åt Knake på morgonen så fastnade han för korven. Det slutade med att han köpte med sig hem och vi åt det hemma också. Även när han var klar på bygget så åkte han ner, eller skickade bud med vänner från Lund för att vi skulle äta det en gång om året. Men de senaste 20 åren har det inte blivit av, så när jag kom hem och ställde påsen på bordet så var det förvånade men glada miner från mina föräldrar. 

Och jag fick min långtur i bilen på årets hittills varmaste dag. 

Annonser