Har en fjärdedel kvar av En halv gul sol och på sätt och vis vill jag inte att den ska ta slut. Jag har länge tänkt på att jag skulle läsa Chimamanda Ngozi Adichie; ända sedan jag hörde Lila hibiskus som föletong på P1. Nu har jag äntligen fått tummen ur.  
Geografi är något som jag har dålig koll på, speciellt när det kommer till just Afrika. Okej jag har lite koll på länderna vid medelhavet och så givetvis Sydafrika, det är ju svårt att missa. Men i övrigt är det något som mer eller mindre flyter ihop för mig. Jag har aldrig riktigt behövt förhålla mig till Afrika som mer än en kontinent. 

En före detta arbetskamrat kom från Somalia. Ett par fotbollsspelare från Ghana och en elev när jag var på Lernia kom från Nigeria. Somaila och Ghana har jag ingen aning om var de ligger. 

Nigeria har jag de senaste dagarna stiftat närmare bekantskap med. Det är där En halv gul sol utspelas. Under 60-talet då, under slutet av årtiondet, en del bröt sig ut och bildade Biafra. En stat som inte blev erkänd av mer än en handfull länder och som hela tiden slogs för sin existens när Nigeria med våld kämpade för att ta tillbaka det. 

Jag minns så väl hur vi slängde ordet Biafrabarn mot varandra som en smädelse på skolgården. Jag som inte föddes förrän -77 alltså sju år efter Biafra upphörde att existera sa biafrabarn till andra. Utan att jag visste vad det innebar. Allt jag hade sett var radiohjälpens information i Anslagstavlan. Barn som var helt utmärglade förutom en stor uppblåst mage som satt i solen med flugor som kröp i ansiktet. De var för svaga för att ens bry sig om det. 

Trots att det var minst 14 år sen Biafra upphörde att existera levde tillmälet kvar. Ditt jävla biafrabarn. Det fanns inget Biafra på 80-talet! Var fan fick vi det i från?

Annonser