Jag har tagit mig genom en tredjedel av Vredens druvor nu och jag känner redan att det är en bok som kommer finnas med mig länge. En av de få jag kommer återvända till och läsa igen. En sak som slår mig är hur fort man glömmer. 

Måsarna skriker därute än och jag har precis hämtat upp tvätten. I morgon kommer det strykas och i och med det så kommer strykbrädan landa på sin riktiga plats. En del av mig är sugen på att låta det som är kvar på balkongen vara kvar där, så att jag får se vad av det som blir kvar. Det borde ju betyda att det är sådant jag kan göra mig av med.

Fredag allltså, dagarna har börjat flyta ihop. Det är små saker som jag har att hänga upp det på. Löpningen är en del men bara på så vis att jag vet om jag gjorde något samma dag som jag var ute och sprang. Antagligen är det ett tecken på något men jag vet inte vad eller om det är ett gott tecken. 

Jag vill sitta på balkongen och se mörkret komma, därför kommer jag inte låta några köksgrejer vara kvar där. Bara sitta där och höra hur allt lugnar sig, det är först nu jag känner att jag har ro att bara sitta utan att göra något. Utan att ha en bok framför ögonen, bara låta blicken och tankarna gå. 

Annonser