rekVM74 Ralf Edström Sepp Maier Halmstad

Ja jag var där. Som en del i teamet kring händelsen är det kanske inte så underligt trots allt. Och det har varit en del fundersamma miner under eftermiddagen. Varför? Hur? Kan man göra det? Är frågor som har snurrat runt. Men nu är det väldigt officiellt och högtidligt igång. Projektet som syftar till att återskapa VM-matchen från 1974 mellan Västtyskland och Sverige.

Varför ska man då ge sig på något sånt? Jag är ju inte grundare av det så jag sitter inte inne med det exakta svaret, jag kan ju bara tala för varför jag hoppade på det här tåget. Det var en sak, som för mig, är så absurd att jag känner att jag vill se vart det tar vägen. Det kommer vara något att berätta om och minnas. Oavsett vart det tar vägen.

En liten förklaring fick jag när Johan Dahnberg presenterade projektet för publiken idag. Efter några år inom museivärlden där projekt efter projekt har skrotats för att det inte finns pengar eller möjlighet eller där han har fått i uppgift att lösa projekt som det inte finns pengar till, så satte han sig ner och funderade på vad det var han verkligen ville göra. Inga gränser fanns. Om någon kom och frågade honom vad han egentligen ville göra med sin tid, skulle han inte behöva fundera. Han skulle kunna säga ”Kul att du frågar, jag har en grej här.” och lägga upp sitt förslag.

Egentligen är det ju ganska självklart. Ofta går man ju och funderar på saker man skulle vilja göra. Som de där tankarna man har när man hör vad drömvinsten är uppe i. Men när någon ställer frågan är man ganska ofta svarslös. För det kommer ju aldrig hända, därför funderar man inte så länge över vad man skulle göra.

Jag tror att det finns en hel del spännande projekt som personer har funderat på. Som man lite halvt på skoj kan gå och fundera över och tänka att om jag hade pengar så skulle jag göra så, leva så, fixa det där och så vidare. Man låter tankarna löpa friare, tänker utanför de linjer man normalt sett är begränsad av. Men om man istället för att släppa de där tankarna skrev ner dem. Fick dem på pränt, kanske kunde man då se att det här kan jag ju bryta ner i mindre delar. Allt måste inte hända på en gång.

Man kan som i det här fallet, med lite hjälp, samla ihop ett gäng äldre herrar som under ledning och uppställning försöker sparka igång projektet bokstavligen genom att försöka i liten skala rekonstruera Ralf Edströms vänstervolley som gav Sverige ledningen med 1-0 mot Västtyskland. Nu går det vidare och vart det hamnar är det ingen som riktigt vet.

Bara för att man har en dröm från början, en konkret och klar dröm, betyder ju inte att det är det enda som går att uppnå. När man ser hur det förgrenar sig så kan ju det där målet plötsligt bli något sekundärt för man upptäcker saker som man inte tänkte på från början.

Om man bara tar sig tiden att fundera genom det man vill uppnå, bena ur de viktiga detaljerna så finns där garanterat saker som kan lösas eller påbörjas omgående. Vilket gör att man är redo när man väl sitter där och har vunnit de där miljonerna och verkligen kan sparka igång sitt projekt.

Annonser